Bergartsbildande mineral
Bergartstyperna gnejs och granit, som är vanliga i Sveriges äldre berggrund, byggs främst upp av kvarts, olika fältspater och glimmer. Kvarts är ett mineral, medan fältspat och glimmer är mineralgrupper, där en viss kemisk variation resulterar i olika individuella mineral.
Bergartens innehåll av mineral styrs av var och hur den har bildats
Vilka mineral som bygger upp en bergart beror på hur och var bergarten har bildats, dvs. genom vilka geologiska processer och i vilken del av jorden de har bildats.
Havsbottnarnas bergarter har en viss mineralsammansättning, medan kontinenterna är uppbyggda av olika bergarter med mycket varierande sammansättning.
Bergarterna delas in i magmatiska, sedimentära och metamorfa:
- De magmatiska bergarterna bildas ur stelnad magma (smält berg). Av dessa har de intrusiva magmatiska bergarterna stelnat (kristalliserat) nere i jordskorpan och är ofta mer grovkorniga, medan de vulkaniska bergarterna är extrusiva, det vill säga består av magma som stelnat ovan markytan i form av bland annat lava eller aska.
- De sedimentära
Berggrunden består av bergarter. Granit och gnejs är de vanligaste bergarterna i Göteborg och i Sverige. Varje bergart är uppbyggd av mineraler. I både granit och gnejs är de vanligaste mineralerna kvarts, kalifältspat och glimmer.
Granit
Graniten finns i lite olika utföranden, där den kan variera i färg från gråaktig till rödaktig. Graniter är massformiga (inga synliga mönster till skillnad från den lagrade gnejsen) i utseendet och finns i majoritet i västra Göteborg, Änggårdsbergen, Kullavik och centrala Hisingen.Längre norrut finns den röda Bohusgraniten. Den är kanske mest känd för sin hållbarhet och för sin användning till gatsten. Bohusgraniten bildades för miljoner år sedan och är även populär att klättra på.
Gnejs
Gnejs, som karakteriseras av ett &#;lager på lager&#;-utseende till skillnad från den massformiga graniten, finns även med stora mineralkorn i sig. Dessa gnejser heter &#;ögongnejs&#; och finns lite varstans i regionen men vanligast i Delsjöområdet, Utbytrakterna och öster om Lerum. &#;Ögonen&#; består av mineralet kalifältspat.Både södra och norra skärgården, likaså västra Hisingen, består av gnejs (så kallad paragnejs som är av sedimentärt
Bergarter
Bergarters utseende och sammansättning avgörs av hur och var på Jorden de har bildats. Utifrån bildningssätt kan bergarter delas upp i tre huvudsakliga grupper: magmatiska, sedimentära och metamorfa bergarter. Dessa tre huvudgrupper av bergarter beskrivs nedan.
Magmatiska bergarter
Magmatiska bergarter bildas, som namnet antyder, från magmor. Magma bildas genom uppsmältning av bergarter. Magmatiska bergarter indelas i tre grupper beroende på var i jordskorpan magman kristalliserat (stelnat): djupbergarter, gångbergarter och vulkaniska bergarter. Djupbergarter och gångbergarter kallas tillsammans för intrusiva bergarter eftersom magman tränger in och stelnar i jordskorpan. I motsats står vulkaniska bergarter som är extrusiva, det vill säga har avsatts uppe vid jordytan.
Magmans sammansättning beror på var i jordklotet den bildats, där magmor bildade i Jordens mantel generellt sett är kiselfattiga medan magmor bildade i jordskorpan är mer kiselrika. Utifrån detta indelas magmatiska bergarter efter kemisk sammansättning: sura bergarter som i
Sveriges berggrund
Det svenska urberget utgör en del av ett ur berggrundssynpunkt stabilt område, den så kallade Fennoskandiska urbergsskölden (se kartan nedan). Denna utgörs av bergarter som bildades under prekambrisk tid, det vill säga från tiden för jordens bildning för omkring 4 miljoner år sedan och fram till kambrium för omkring miljoner år sedan. Den fennoskandiska urbergsskölden (av fenno- "finsk" och Scandia "Skandinavien") är i sin tur en del av paleokontinenten Baltika. Den består av de äldre bergarterna i mindre delar av Norge, stora delar av Sverige, hela Finland och nordvästra Ryssland.
De äldsta bergarterna i Sverige är arkeiska, det vill säga mer än 2 miljoner år gamla, och har vid åldersbestämningar givit åldrar mellan omkring 2 och 2 miljoner år. Bergarter av arkeisk ålder förekommer i begränsad omfattning i nordligaste Sverige.
Bergarterna i den övriga delen av norra samt östra och sydöstra Sverige är i huvudsak omkring 2 –1 miljoner år gamla. De är bildade och i många fall också omvandlade i samband med den så kallade svekokarelska bergskedjebildningen. Den senare har också påverkat de arkeiska bergar
.