Frankrikes generalständer
Frankrikes generalständer (franska: États généraux) var en lagstiftande ståndsförsamling under ancien régime i Kungariket Frankrikestidigmoderna historia. Till skillnad från andra liknande ständerförsamlingar, var inte generalständernas medverkan nödvändig för att kungen skulle kunna stifta lagar eller driva in nya skatter. Detta ledde till att generalständerna sällan eller aldrig blev inkallade när det gällde betydelsefulla beslut, utan endast när det passade kungens syften.
Generalständerna inkallades för sista gången i maj , och hade då inte varit inkallat sedan Det tredje ståndet hade tillåtits att få ett ökat antal ledamöter, men när man insåg att detta inte skulle leda till något ökat inflytande marscherade man ut och upprättade istället en nationalförsamling för att stifta lagar i folkets namn, samtidigt som man riktade en inbjudan till ledamöterna från det första och andra ståndet att ansluta sig. Kungen försökte att upplösa nationalförsamlingen, men detta ledde till att ledamöterna genom Eden i Bollhuset svor att man inte skulle skiljas åt innan man tagit fram en konstitution och detta var upptakten till det som blev den franska
Franska revolutionen
Kategori
Bild:
Nationalgardet i Paris på väg till fronten Den franska flaggan (Trikoloren) började användas under revolutionen. Flaggans tre färgfält symboliserar frihet, jämlikhet och brödraskap. Målning av Léon Cogniet ().
Orsakerna till den franska revolutionen är många. Här följer en enkel sammanställning över några av de omständigheter som låg bakom den omvälvande händelsen.
Den franska staten behövde pengar
I slutet av talet var Frankrike Europas starkaste stat och folkrikaste land med ca 25 miljoner invånare. Men krigen, främst sjuårskriget och det amerikanska frihetskriget, som Frankrike hade deltagit i under andra halvan av talet hade kostat staten enorma summor pengar. För att kunna fylla de tomma skattkistorna lät den franske kungen Ludvig XVI öka skatterna för det tredje ståndet som bestod av bönder och borgare vilka tillsammans utgjorde 98 procent av landets befolkning. De två andra stånden, adeln och prästerskapet, var helt befriade från att betala skatt. Eftersom merparten av landets kapital ägdes av de två första stånden, framförallt av adeln, var kungen tvungen att hitta andra sätt än beskattning som kunde ge penga
Tiden före revolutionen bröt ut ägde adeln och prästerna tillsammans nära hälften av Frankrikes jord och var så gott som helt skattefria. Den övriga befolkningen, som tillhörde det tredje ståndet, fick med sina skatter betala statens utgifter, ämbetsmännens lön, kostnader för de krig som landet förde och dessutom för det dyrbara hovlivet. Att kritisera den sneda fördelningen var farligt och kunde leda till livstids fängelse. Det mest beryktade fängelset hette Bastiljen och var ett gammalt medeltida slott i Paris.
Ludvig XIV:s slösaktiga hovliv och kostsamma krig hade ruinerat landet och hans efterträdare, Ludvig XV, var inte mer sparsam han. När Ludvig XVI kom till makten hjälpte det därför inte att han ville väl eftersom han saknade förmåga att driva sin vilja igenom. Under hans första regeringstid deltog Frankrike i Nordamerikanska frihetskriget (). Kriget var populärt men kostade landet ofattbara summor. Kungen avsatte inte mindre än 2 miljarder livre till det amerikanska frihetskriget, pengar som skulle ha räckt till mat för 7 miljoner franska medborgare under ett helt år. Kriget gjorde att den franska ekonomin kollapsade.
Ludvig hustru, Marie Antoinette slösade ock
Tredje ståndet
Det tredje ståndet var den grupp inom ståndsväsendet i europeisk historia som representerade det ofrälse ståndet, det vill säga de som vare sig stod för adelns eller kyrkans intressen. I svensk historia motsvaras detta huvudsakligen av den grupp som utgjordes av borgar-[1] och bondeståndet.[2]
Historik
Ståndsväsendet i sig utgjorde ett system för att i någon mån ge andra grupper, vid sidan av den kungliga makten, politiskt inflytande i hur statens affärer sköttes. Endast de grupper som på något sätt lyckades göra sig gällande i maktspelet kunde därför räkna med att få en egen plats bland ständerna. Indelningen om vilka personer som räknades i de olika ständerna och även antalet ständer skiljer sig åt mellan olika länder och även över tid. Normen i det kontinentala Europa var dock i huvudsakligen tre grupper som lyckades göra sig gällande: präster och adel vilka utgör det första och andra ståndet, samt en tredje grupp med övriga ofrälse som utgör det tredje ståndet.[3]
Ofrälse i Skottland och England
I Skottlands parlament utgjordes det tredje ståndet av representanter för städernas b
Före revolutionen var det franska samhället uppdelat i tre ständer eller ordnar: de Första gods (prästerskapet), Second Estate (adeln) och tredje ståndet (Frankrikes allmoge). Tredje ståndet var det överlägset största av de tre och tog emot alla från de fattigaste kringresande bönderna till de rikaste affärsmännen. Tredje ståndets frustrationer och klagomål skulle ge upphov till den franska revolutionen; dess mångfald och olikheter skulle producera många av dess misslyckanden.
Mångfald
Tredje ståndet omfattade cirka 27 miljoner människor, eller 98 procent av befolkningen i Frankrike. Som man kunde förvänta sig i en så stor grupp innehöll den en betydande mångfald.
Det fanns många olika klasser och nivåer av rikedom representerade i tredje ståndet, liksom olika yrken och idéer. Dess medlemmar bodde på landsbygden, i provinsen och i städerna. De sträckte sig från ödmjuka tiggare och kämpande bönder till stadshantverkare och arbetare; från butiksägare och den kommersiella medelklassen till landets rikaste köpmän och kapitalister.
Trots det tredje ståndets enorma storlek och ekonomiska betydelse spelade det nästan ingen roll i regeringen Ancien Regime. Denna brist på delta