Molekylbindning
I gasformiga grundämnen som väte och syre finns inga fria atomer. Atomerna har bildat tvåatomiga molekyler. Föreningar som vatten, ammoniak och metan innehåller fler atomer i varje molekyl.
Väte har en elektron i K-skalet , men för att få ädelgasstruktur strävar det efter att få dit ytterligare en elektron. Atomerna slår sig samman parvis. Elektronerna ingår i båda atomernas skal. Atomerna har fått ädelgasstruktur. Elektronparet utgör bindningen mellan atomerna. Denna typ av bindning finns hos alla molekylföreningar och kallas för molekylbindning, elektronparbindning eller kovalent bindning.
Vattenmolekylen innehåller två elektronpar. Syre saknar två elektroner i sitt yttersta skal, och kan fånga in elektronerna från två väteatomer. På så sätt får både väte och syre sina yttersta skal fyllda.
I artikeln om joner (som den här delvis bygger på) gick vi igenom hur elektroner kan överföras mellan atomer för att de ska uppnå ädelgasskal. Sker detta blir atomerna laddade och upphör att vara atomer. I stället blir de något som kallas joner. Vi avslutade där med att titta på vad som händer, när litium reagerar med fluor och bildar litium- och fluoridjoner enligt modellerna nedan:
Litiumjonerna och fluoridjonerna är exempel på joner med motsatt laddning. Litiumjonen är positivt laddad och fluoridjonen är negativt laddad. I naturen dras positivt laddade och negativt laddade partiklar mot varandra, vilket kallas att de attraheras. Detta gäller givetvis också jonerna i vårt exempel som kommer att lägga sig tätt intill varandra.
Låter man tillräckligt många litium- och fluoratomer reagera kommer de att bilda ett stort nätverk – en så kallad kristall – där varje positiv litiumjon omges av sex fluoridjoner och vice versa (se modellen till höger där litium motsvaras av lila bollar och fluor av gulgröna).
Jonerna som har förenats är ett exempel på en kemisk förening (läs mer om det begreppet i artikeln i menyn till vänster). Just den här typen av kemiska föreningar d
Salter
Salter eller jonföreningar är jonbundnakemiska föreningar som består av positivt laddade katjoner och negativt laddade anjoner sammansatta så att nettoladdningen blir neutral, det vill säga noll. Ett exempel är natriumklorid NaCl (koksalt) som består av katjonen Na+ och anjonen Cl−. Ett annat är kalciumfluorid CaF2 som består av katjonen Ca2+ och anjonen F−. I det senare fallet krävs två fluoridjoner per kalciumjon för att nettoladdningen skall bli noll. En jon kan:
- bestå av en enskild atom som fluoridjonen F− eller av flera atomer som sulfatjonen SO42−
- vara oorganisk som natriumjonen Na+ och kloridjonen Cl− eller organisk som acetatjonen CH3-COO−.
I fast form bygger jonerna upp kristaller i ett strikt mönster. I lösningsmedel dissocierar jonerna, och rör sig mer oberoende av varandra. Således är till exempel kalciumsulfat dissocierat i en kalciumjon (Ca2+) och en sulfatjon (SO42−):
En lösning av salt i vatten utgör en elektrolyt, dvs lösningens joner kan leda elektricitet, något som för övrigt även smälta salter kan göra.
Molekyler som innehåller både ett katjoniskt och anjoniskt center, exempelvis aminosyror kall
Kristallstruktur
När atomerna i ett ämne ligger i en ordnad struktur. Så kallas den struktur som salter har i fast form.
Jonladdning
Det beskriver vilken laddning en jon kan ha. Från -3 till +3.
Periodiska systemet
En sammanställning av alla grundämnen. Utvecklad av ryssen Dmitrij Mendelejev.
Reaktionspil
Den används när man skriver kemiska reaktioner. Den finns för att skilja på vilka ämnen som finns före och efter reaktionen.
Kemisk förening
När två eller fler grundämnen sitter ihop.
Jon
En atom som tagit upp eller gett bort minst en elektron.
Jonlösning
Ett salt som är löst i en vätska, vanligtvis vatten.
Sammansatt jon
När en jon består av flera grundämnen. Det är vanligt att negativa joner är sammansatta.
Molekylbindning
När atomer binder till varandra genom att låna elektroner av varandra. De har gemensam vårdnad över elektronerna.
Kemisk förening
När två eller fler grundämnen sitter ihop.
Hjälp till att förbättra Ugglans NO! Har du hittat något fel, någon död/olämplig länk eller vill tipsa om någon intressant länk? Skriv en kommentar nedan.
Alla salter har olika löslighetsgrad i vatten. Vanligt bordssalt (NaCl) kan man lösa väldigt mycket av i vatten, medan exempelvis silverklorid (AgCl) till synes inte alls löser sig i samma volym vatten.
Orsaken till att salter kan lösas olika mycket beror främst på tre faktorer:
1. Laddningsstorlek
Ju större laddning jonerna i saltet har, desto större kommer den attraktiva kraften mellan dem att vara. Ett salt som består av två joner som är tvåvärt laddade (exempelvis CaSO4) kommer att hålla ihop bättre än ett salt som består av två envärt laddade joner (exempelvis LiCl). Om laddningarna är olika stora på jonerna i saltet kommer dessa att hålla ihop sämre än om laddningarna hade varit precis lika stora.
2. Elektronegativitetsskillnad
Stor skillnad i elektronegativitet mellan de två jonerna i saltet gör att bindningen är överhängande av jonkaraktär.
Mindre skillnad i elektronegativitet mellan de två jonerna i saltet gör att bindningen är överhängande kovalent i sin karaktär.
En kovalent bindning är stabilare än en jonbindning i vatten, och därmed håller joner med mindre elektronegativitetsskillnad ihop bättre än de med stor elektronegativitetsskillnad.
Salter som bes